Bostadsanpassning och till viss del uppoffringar...

...är ett måste när familjebilden förändras.
Huxflux har jag gått och blivit tonåsrförälder (ställföreträdande åtminstone) och familjen har utökats med ytterligare en bofast familjemedlem. Det är makens äldre son som sedan 3 månader tillbaka bor hos oss på heltid.

Vårt hus är inte direkt litet, men inte så stort heller och planlösningen verkar vara gjord efter den svenska familjestandard modellen (som egentligen aldrig varit standard) = 2vuxna och 2barn/hushåll.
I det akuta skedet löste vi det hela genom att storkillen tog över lillkillens rum och lillkillen fick flytta ut i allrummet där han ändå både lekt och sovit det senaste halvåret. Det har fungerat ganska bra, men på 3 månader har lillkillen dragit iväg på längden och vuxit ur soffan han sover i, samt att han börjar ge uttryck för att han vill ha ett eget rum med dörr som han kan stänga om sig ibland.

Nu är det bestämt att storkillen kommer stanna hos oss ett tag och vi inser att boendesituationen vi har nu inte är hållbar i längden. Vi har funderat över olika lösningar där allt från att bygga ut huset till att bygga en friggebod med vatten och avlopp har varit på tapeten, eller att helt enkelt flytta, vilket ingen av oss egentligen vill. Vi trivs bra i våran lya.
Alla förslagen har varit ganska stora och dyra projekt vilket också skulle påverka våran vardag i flera hänseenden (vi vill kunna göra mer än bara bo).

Vi har efter diskussioner här hemma börjat spåna på en idé av budgetvariant där konceptet blir lite mer "compact living". I dagsläget är det lillkillen som fått göra störst uppoffringar men i de planer vi nu har blir barnen vinnare och under den tiden som alla 3 bor hemma får jag och maken stå lite tillbaka (precis som det ska vara).

Än så länge finns planerna bara på papper, men allt eftersom projektet framskrider ska jag uppdatera med bilder.
Så, fortsättning följer....

Liten blir större...

Tänk vad tiden går. När vi flyttade in i vårt hus var dottern 4 år och favoritfärgen rosa. Hon fick själv välja färg till sina väggar och det blev..........  ROSA!
Hon fick en praktisk säng med stora lådor under för förvaring av leksaker och en bokhylla. Nallepuh- matta och sänglampa följde med från hennes gamla rum. Kronan på verket blev en ny taklampa med prinsessmotiv från Walt Disney. Vid 6 års ålder flyttade en gammal skolbänk i trä in i rummet och ett år senare, en rosa byrå som hon suktat länge efter. Nallepuhmattan fick samtidigt ge plats åt en rosa-randig trasmatta. Så gick tiden.......

En morgon när jag tittade in i hennes stökiga rum, där skolbänken var överbelamrad med saker på bänkskivan och så full med papper, pennor och annat krafs att locket inte gick att stänga, sänglådorna så fulla med grejer att de hängde ut över kanten kände jag att så här kan hon ju inte ha det! Dags att göra NYTT! Och så blev det.

När barnen var en vecka hos mormor, tömde vi rummet på rubb och stubb och skred till verket.....
Tak och väggar målades, ny säng köptes och ett rejält skrivbord platsbyggdes. De saker som legat under sängen sorterades, trasigt och "skräp" kastades, det som var något att ha (vilket inte var så mycket) gjordes det plats för i "leksaksgarderoben".

Välkomna in!

 Den lila ryamattan och gardinerna med fjärilsmotiv har dottern själv valt ut.

Det nya skrivbordet med en arbetsyta på 180cm.

Favoritfärgerna nu vid 10 års ålder är: ROSA, LILA, och TURKOS, så det är nyanser av dessa som får sätta lite färg i det förövrigt vita rummet.

Ordning och reda! Var sak på sin plats.

<>

Allt lättöverskådligt för pysselglad 10-åring.

Rummet är så gott som klart, men ännu saknas några (oviktiga, men trevliga) detaljer.

min Trädgård - en Brädgård del 3

När visionerna är större än plånboken får man ta det lite pö om pö. Altanen på framsidan är klar och ett plank skiljer entrésidan från trädgårdens baksida.
I familjen har det diskuterats fram och tillbaka om husets kulör är den vi verkligen vill ha, men vi har haft svårt för att bestämma oss. För att hjälpa oss själva på traven i valet av färg har vi exprementerat och planket målades i en röd kulör som vi efter noga övervägande bestämt ska bli den nya husfärgen (men först nästa sommar!!!).

Plankets baksida kommer att täckas av en pipranka (ses till vänster i bild) och trädgårdsgången kommer så småningom att kantas av skuggtåliga perennner som funkia, ormbunke och hasselört tillsammans med en eller annan blomma i vitt. 

Familjerums skribenter har legat i vinterdvala...

...och börjar försommaren med att ta det lika stilla som kaninen som flyttat ut på sommarbete i hagen.

Gubben Frost på besök i höstträdgården...

Nu är det inte längre någon tvekan om att vintern är på väg.

Gubben frost har varit på besök och gjort ett grundligt arbete i vår trädgård.

Allt är vitt och i morgonsolens strålar ser det ut som om naturen smyckats med diamanter.

Frostkantad Hasselört vilar under täcke av Funkia...

även ogräs pryder sin plats i trädgården...

Klematisen är vacker året om...

Vinterförberedelser...

Utanför köksfönstret ser jag ekorren som energiskt samlar ekollon till sitt vinterföråd.

En skata kommer för nära gömstället och det blir en liten fajt i trädet som ekorren går segrande ur och skatan får flyga iväg med näbben tom.

Kan inte låta bli att dra en parallell till helgens Ullaredsresa...

Jag åker dit glad i hågen för att förbereda mig och familjen för vintern. I första hand är det varma ytterkläder så som jackor, termobyxor, mössor och vantar som ska inhandlas. På barnavdelningen är det fullt av folk och stor trängsel, alla drar i plaggen och vill komma fram. Har du väl lyckats ta dig fram till det ställ du ska, får du vara snabb med att rycka plaggen i säkerhet för andra giriga fingrar och du är inte säker förren plagget ligger i kundvagnen...

Jag var storartad som "ekorre" :-)

När man är på en plats som Ullared är det ju svårt att inte komma hem med annat en det som står på listan!

2 av mina favorit fynd blev förvaringslösningar. Det ska vara ordning och reda i vinterboet!

En kul tidsskriftsamlare...

och en söt tunna för diskmedel som pryder sin plats på fönsterbrädan.

Sommarminnen...

Sitter och tittar igenom bilder från semestern och sommaren som gått. Fastnar vid några av bilderna som väcker känslor, griper tag och ger ett sug i magen efter mer.
Alla familjer har säkert sina favoritplatser som man återvänder till eller har en önskan om att besöka igen, små Smultronställen.

Vår familj har hittat en liten pärla i den svenska fjällvärlden, den lilla byn Lofsdalen i vackra Härjedalen.

Jag var tveksam första sommaren vi skulle åka dit, 70 mil i bil med 2 barn 4 och 6 år gamla. Men resan gick bra, många stopp med toalettbesök och täta fikapauser blev det, men resan var värd sin tid.

Barnens absoluta favoritställe blev en flat sten vid Lofssjöns västra sida. För att komma dit måste man gå genom Trollskogen, en barnanpassad vandring på ca 1km. Stenen döpte barnen till Paradiset och ett besök i Paradiset är obligatoriskt varje gång vi är i krokarna.

Ingången till Trollskogen vaktas av små stentroll och håller man ögonen öppna så finns det många av dem!

Trots många resor finns det fortfarande nya saker att upptäcka, nya platser runt Lofsdalen att besöka och ta till sitt hjärta.

Naturen är varierande och vacker, levande och rogivande. Du tar dagen som den kommer, det finns inga måsten och ibland kan det kännas som tiden står still.

Vi har sagt adjö till Lofsdalen för den här gången, men upplevelserna bär vi med oss i hjärta och själ.

På återseende