Bostadsanpassning och till viss del uppoffringar...

...är ett måste när familjebilden förändras.
Huxflux har jag gått och blivit tonåsrförälder (ställföreträdande åtminstone) och familjen har utökats med ytterligare en bofast familjemedlem. Det är makens äldre son som sedan 3 månader tillbaka bor hos oss på heltid.

Vårt hus är inte direkt litet, men inte så stort heller och planlösningen verkar vara gjord efter den svenska familjestandard modellen (som egentligen aldrig varit standard) = 2vuxna och 2barn/hushåll.
I det akuta skedet löste vi det hela genom att storkillen tog över lillkillens rum och lillkillen fick flytta ut i allrummet där han ändå både lekt och sovit det senaste halvåret. Det har fungerat ganska bra, men på 3 månader har lillkillen dragit iväg på längden och vuxit ur soffan han sover i, samt att han börjar ge uttryck för att han vill ha ett eget rum med dörr som han kan stänga om sig ibland.

Nu är det bestämt att storkillen kommer stanna hos oss ett tag och vi inser att boendesituationen vi har nu inte är hållbar i längden. Vi har funderat över olika lösningar där allt från att bygga ut huset till att bygga en friggebod med vatten och avlopp har varit på tapeten, eller att helt enkelt flytta, vilket ingen av oss egentligen vill. Vi trivs bra i våran lya.
Alla förslagen har varit ganska stora och dyra projekt vilket också skulle påverka våran vardag i flera hänseenden (vi vill kunna göra mer än bara bo).

Vi har efter diskussioner här hemma börjat spåna på en idé av budgetvariant där konceptet blir lite mer "compact living". I dagsläget är det lillkillen som fått göra störst uppoffringar men i de planer vi nu har blir barnen vinnare och under den tiden som alla 3 bor hemma får jag och maken stå lite tillbaka (precis som det ska vara).

Än så länge finns planerna bara på papper, men allt eftersom projektet framskrider ska jag uppdatera med bilder.
Så, fortsättning följer....